Ny Ajvide!

Underbart underbart, nu kommer den efterlängtade tredje boken av (en av Sveriges bästa samtida författare) John Ajvide Lindqvist! Som jag har väntat efter fantastiska Låt den rätte komma in (pocket) och Hanteringen av odöda (pocket i augusti).

Nu verkar nya boken Pappersväggar tyvärr mest vara resultatet av lite lådtömmande hemma i arbetsrummet, då det är en novellsamling. Eller en samling berättelser som förlaget kallar den (såklart, bara ordet novell gör ju att all potentiell försäljning sjunker djupt i botten). Det är minussidan.

På plussidan så är ju John Ajvide Lindqvist alltid John Ajvide Lindqvist, och jag har mycket svårt att tänka mig att jag någonsin kommer att bli besviken på något han skriver. Med den nivån som hans skrivande hittills haft så räknar jag med att till och med hans sopor är förbannat bra sopor. Dessutom så låter det ju lovande att samlingen innehåller en fristående fortsättning på Hanteringen av odöda. Yah!

PS. Vi ses på terassen! DS.
PS2. Det här är en inbunden bok, se till att fynda den billigt på nätet eller nåt. DS2.

Och årets Glasnyckel går till...

... Stieg Larsson!

Han var antinazist, journalist och chefredaktör på Expo. Kvällstid skrev han kriminalromaner, och han hann sätta ihop tre stycken innan han skickade in manus till förlag. Larsson blev antagen direkt, men gick dessvärre bort innan den första boken gavs ut. Nu tilldelas han postumt Glasnyckeln, ett prestigefyllt och nordiskt kriminalromanspris.

Jag läser just första delen, Män som hatar kvinnor, i den så kallade Millenium-trilogin, och är inte det minsta förvånad över priset och prisandet. Boken är spännande, intressant och mycket engagerande. Huvudspåret är ett 40 år gammalt mord som en fängelsedömd ekonomijournalist får i uppdrag att göra efterforskningar kring. Gåtan i sig är spännande, men sidospåren är minst lika intressanta.

Det är tydligt att Larsson hade en samhällskritisk agenda med boken, precis som förra årets pristagare Anders Roslund och Börge Hellström (Odjuret och Box 21, mer om dem någon annan gång!). Jag gillar Larssons samhällsengagemang, bokens karaktärer och handling, och kan redan säga att jag 200 sidor in i boken är utomordentligt imponerad. Hoppas hoppas att det håller hela vägen! (Fortsättning följer...)

Klubbar för inbördes bokundran

Om nån har missat det så har Adlibris börjat med sin version av bokklubbar. Det fungerar som en e-postlista, man anmäler sig efter intresse och får sedan anpassade nyhetsbrev och specialerbjudanden.

Än så länge finns bara två klubbar - Litterära klubben (med Joyce Carol Oates Djur som huvudnummer just nu) och såklart Militärhistoriska klubben (med Antony Beevors bok om spanska inbördeskriget). Visst är det alltid kul med tips, men jag tror nog att jag hittar mina böcker på andra sätt. Genom bloggar till exempel.

Klubbar jag däremot jättegärna skulle vara medlem i är de för: reportageböcker, chick lit*, Harlan Coben-liknande thrillers och moderna klassiker**.

* Jag gjorde en komparativ googling på "chic lit" respektive "chick lit, och chick lit vann stort. Med ungefär 4 miljoner träffar. Så, majority rules, jag fortsätter skriva det med k.

** "Modern klassiker" är för övrigt ett av mina favorituttryck. Om ni hör någon säga "det är lite av en modern klassiker", så är det med största sannolikhet jag...

Fans och Olyckligt kär i ingen speciell

Helgen är räddad - nu har Fredrik Strages Fans äntligen kommit i pocket! Intressanta, underhållande och ibland läskiga reportage om olika sorters anhängare. Allt ifrån pojkbandsfans som troget väntar på sina Westlife-killar utanför krogar, till sjuka kvinnor som tycker sig få hemliga meddelanden från Taube-familjen genom tidningsannonser. Lika roligt och medlevande som vanligt när Strage är i farten! Snygg är den också, röd och blingig. Den matchar helt klart Mikrofonkåts fina guldomslag.

Apropå mediekillar så har Fredrik Virtanen just kommit ut med sin första bok, Olyckligt kär i ingen speciell, direkt som pocket. Det är en redigerad (tack!) version av hans blogg på Aftonbladet. Hehe, om jag minns rätt så började väl det hela som en "sluta-rök-med-Fredrik"-blogg? En ganska misslyckat koncept, eftersom mannen ifråga skamset tjuvrökte sig igenom hela sommaren, samtidigt som han skrev besatta inlägg om cigaretter. Well well, snart gick den över till att bli en helt vanlig medieblogg om fester, sprit och brudar i stället. Och har den blivit bok, eller "blok" som Virtanen roat kallar den. Det här är ju inte direkt Den stora romanen, men det är det väl ingen som påstår heller...

PS. Fast blok hit och blok dit, Konsten att förlora var ju ändå först. Och bäst! Mats Hård, allt är förlåtet, kom tillbaka!

Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda

Åh, den här boken är mig så kär att jag inte vet var jag ska börja.

Utmärglade Camille ligger i sitt lilla vindsrum och fryser nästan ihjäl, när en ung men gammalmodig adelsman dyker upp och räddar henne. Hon flyttar in i hans enorma våning som han redan delar med en bitter Casanova till kock. Det enda de tre har gemensamt förutom adressen är att livet har misshandlat dem alla rätt hårt, något som har lett till att de har byggt höga försvarsmurar kring sig. När de tre konfronteras med varandras egenheter börjar det hända grejer där innanför skalen, och vi får stegvis veta mer om deras historier.

Anna Gavalda gjorde sig ett namn i Sverige för några år sedan med novellsamlingen Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans, men det här är hennes stora och breda genombrott. Ett mycket välförtjänt sådant.

Tillsammans är man mindre ensam har trollbundit mig med sin saga om hur tre främlingar möts och ger varandra mod att leva på riktigt. Språket är fantastiskt i sin enkelhet, och dialogerna känns ovanligt nog engagerande och trovärdiga. Den är melankolisk utan att vara sentimental, lättläst utan att vara banal och viktig utan att vara pretentiös. Jag tror det stavas U-N-D-E-R-B-A-R.

Love is in the air

Mitt favoritkärleksförfattarpar är nog Paul Auster och Siri Hustvedt. Det mesta Paul rör vid blir till guld, till exempel klassikern New York-trilogin, Orakelnatten och Illusionernas bok. Av Siri är Vad jag älskade helt fantastisk, läs den om du inte gjort det än! Jag skulle inte tacka nej till att hänga vid deras frukostbord i Brooklyn nån söndagsmorgon och äta bagels och prata böcker och livet.

Häromdan fick jag veta att Jonathan Safran Foer och Nicole Krauss även de är kära och sammanboende i Brooklyn. Jonathan har skrivit filmaktuella Allt är upplyst, en underbar skröna i stil med Middlesex, och Nicole den mäktiga och överraskande romanen The History of Love. Läs läs läs!

Nån som har fler exempel på att lika barn leker bäst?