onsdag, augusti 30, 2006
Länktips, please!
Tar tacksamt emot tips på roliga bokbloggar, författarbloggar, bokhandlarbloggar samt annat roligt läsrelaterat!
Imitatören av Val McDermid
Val McDermid är en mycket produktiv kvinna (erkännas ska att jag länge trodde att Val var en man, fråga mig inte varför...), med fler än 20 böcker i bagaget. Hon skriver serier - en om privatdeckaren Kate Brannigan och en om polisen Carol Jordan och profilern Tony Hill (känd från teve) - och hon skriver fristående och minst lika spännande historier. Har du inte läst henne? Då är Dödsdomen faktiskt ett måste, den är en sträckläsare med många fina överraskningar.
En annan fining är Imitatören / Killing the Shadows, som handlar om en seriemördare med just deckarförfattare som specialitet. En efter en försvinner de framgångsrika författarna, och en efter en hittas de, dödade i enlighet med makabra mord de själva har fantiserat ihop. Mördaren har använt deras böcker som kokbok, och varje författare får till sin stora skräck smaka på sin egen medicin...
Fiona Cameron är psykolog och seriemördarexpert, och dessutom tillsammans med en av landets största deckarförfattare. Snart kommer hon att se saker som polisen missat, och och naturligtvis är det ingen som lyssnar på hennes varningar.
Oj, vad den här boken är svår att släppa! Den är intensiv, otäck och rätt äcklig på sina ställen. Och ja, det är bara till att hoppas att morden i boken bara är rena påhitt som heller aldrig kommer att förverkligas, för ... fy fan! om annars.
En annan fining är Imitatören / Killing the Shadows, som handlar om en seriemördare med just deckarförfattare som specialitet. En efter en försvinner de framgångsrika författarna, och en efter en hittas de, dödade i enlighet med makabra mord de själva har fantiserat ihop. Mördaren har använt deras böcker som kokbok, och varje författare får till sin stora skräck smaka på sin egen medicin...
Fiona Cameron är psykolog och seriemördarexpert, och dessutom tillsammans med en av landets största deckarförfattare. Snart kommer hon att se saker som polisen missat, och och naturligtvis är det ingen som lyssnar på hennes varningar.
Oj, vad den här boken är svår att släppa! Den är intensiv, otäck och rätt äcklig på sina ställen. Och ja, det är bara till att hoppas att morden i boken bara är rena påhitt som heller aldrig kommer att förverkligas, för ... fy fan! om annars.
Änglarösten av Arnaldur Indridason
Ännu en fantastisk kriminalroman från Indridason!
Strax innan jul hittas jultomten mördad i en hotellkällare i Reykjavik. Han är egentligen dörrvaktmästare på hotellet, och har mött döden med byxorna nere och luvan på. En pikant historia som hotellchefen naturligtvis gör allt för att tysta ner.
Vem var dörrvaktmästaren egentligen, och varför skulle någon vilja mörda honom? Det visar sig att Gudlaugur, som han hette, var Islands främsta gossopran i sin barndom, en karriär som fick ett abrupt slut när han kom i målbrottet. Som vuxen verkar han ha levt ett anonymt liv, med en skrubb i hotellet som bostad. Erlendur, Elínborg och de andra poliserna får en hel del att nysta i, då alla inblandade tycks ha sina hemligheter...
Änglarösten är en riktigt högklassig, fängslande och psykologisk kriminalroman. Läs läs läs!
Strax innan jul hittas jultomten mördad i en hotellkällare i Reykjavik. Han är egentligen dörrvaktmästare på hotellet, och har mött döden med byxorna nere och luvan på. En pikant historia som hotellchefen naturligtvis gör allt för att tysta ner.
Vem var dörrvaktmästaren egentligen, och varför skulle någon vilja mörda honom? Det visar sig att Gudlaugur, som han hette, var Islands främsta gossopran i sin barndom, en karriär som fick ett abrupt slut när han kom i målbrottet. Som vuxen verkar han ha levt ett anonymt liv, med en skrubb i hotellet som bostad. Erlendur, Elínborg och de andra poliserna får en hel del att nysta i, då alla inblandade tycks ha sina hemligheter...
Änglarösten är en riktigt högklassig, fängslande och psykologisk kriminalroman. Läs läs läs!
onsdag, augusti 23, 2006
Ich bin ein Bibliothekar! av Christer Hermansson
Den här romanen är inte som de andra romanerna i hyllan. Hermansson har en säregen stil och en alldeles underbar typ av lågmäld humor som liksom pressar sig ut mellan raderna.
Ich bin ein Bibliothekar! är en drygt hundra sidor lång resa in i en Riktigt God Människa, bibliotekarien Oliver, och hans värld. Han är en sällsynt människa med ovanliga ideal, som alltid tror det bästa om sina medmänniskor.
Plötsligt får biblioteket en ny chef, och hon visar sig snabbt vara en sån där marknadstänkare. Oliver dansar glatt efter hennes pipa, allt medan kollegorna både häpnar och protesterar. En otroligt underhållande och välskriven historia om en tragikomisk figur, på drift i det moderna samhället. Läs, skratta och begrunda!
PS. Och att Hermansson har skrivit en bok som heter Jag önskar att jag vore lika vacker som Sebastian tror att han är gör ju inte saken sämre direkt. Fan vad fint!
Ich bin ein Bibliothekar! är en drygt hundra sidor lång resa in i en Riktigt God Människa, bibliotekarien Oliver, och hans värld. Han är en sällsynt människa med ovanliga ideal, som alltid tror det bästa om sina medmänniskor.
Plötsligt får biblioteket en ny chef, och hon visar sig snabbt vara en sån där marknadstänkare. Oliver dansar glatt efter hennes pipa, allt medan kollegorna både häpnar och protesterar. En otroligt underhållande och välskriven historia om en tragikomisk figur, på drift i det moderna samhället. Läs, skratta och begrunda!
PS. Och att Hermansson har skrivit en bok som heter Jag önskar att jag vore lika vacker som Sebastian tror att han är gör ju inte saken sämre direkt. Fan vad fint!
lördag, augusti 19, 2006
En eskortflickas öden och äventyr av Belle de Jour
Ännu en blogg som har har blivit bok - den här gången är det en eskortflickas dagbok som förevigats på papper.
Den här förmodade dagboken var inte alls som jag tänkt mig. Visst skriver hon mycket om sitt jobb, sina kunder och deras mer eller mindre bisarra önskningar. Hon berättar om sin jobbvardag; hur lång tid det tar att göra sig i ordning inför ett jobb, vad hon alltid måste ha med sig i handväskan, hur klienterna bemöter henne och hur det är att ha en agentur. Lite handboksmässigt nästan, på gränsen till att vara How To Work As A Successful London Call Girl.
Men som bäst är hon när hon skriver om annat; trassliga kärleksrelationer, galna utekvällar, regniga dagar och märkliga iakttagelser. Hon skriver gärna små listor om saker och ting, och jag älskar det.
Här nånstans kryper också misstänksamheten fram. Är hon inte lite för bra för att vara sann? Hon är liksom lite för självdistansierad, för witty, för jävla bra. Inte för att en hora inte skulle kunna vara bra på att skriva, utan mer för att jag skulle bli rätt så besviken om det till slut visade sig vara en helt vanlig förortsmamma och romantikförfattare som satt och skrev den här skiten. Eller så är jag bara paranoid efter Leroy, Frey, Hård och resten.
Men bra är det, lika delar snaskig reportagebok om sexbranschen och välskriven chicklit. Allt i ett!
Den här förmodade dagboken var inte alls som jag tänkt mig. Visst skriver hon mycket om sitt jobb, sina kunder och deras mer eller mindre bisarra önskningar. Hon berättar om sin jobbvardag; hur lång tid det tar att göra sig i ordning inför ett jobb, vad hon alltid måste ha med sig i handväskan, hur klienterna bemöter henne och hur det är att ha en agentur. Lite handboksmässigt nästan, på gränsen till att vara How To Work As A Successful London Call Girl.
Men som bäst är hon när hon skriver om annat; trassliga kärleksrelationer, galna utekvällar, regniga dagar och märkliga iakttagelser. Hon skriver gärna små listor om saker och ting, och jag älskar det.
Här nånstans kryper också misstänksamheten fram. Är hon inte lite för bra för att vara sann? Hon är liksom lite för självdistansierad, för witty, för jävla bra. Inte för att en hora inte skulle kunna vara bra på att skriva, utan mer för att jag skulle bli rätt så besviken om det till slut visade sig vara en helt vanlig förortsmamma och romantikförfattare som satt och skrev den här skiten. Eller så är jag bara paranoid efter Leroy, Frey, Hård och resten.
Men bra är det, lika delar snaskig reportagebok om sexbranschen och välskriven chicklit. Allt i ett!
måndag, augusti 14, 2006
Goda nyheter 2005 (red. Annina Rabe)
Goda nyheter - Bra journalistik från svenska medier 2005 är en toppfin antologi som ges ut varje vår av Journalisten, Media i fokus och Atlas. I år var den både senare och tunnare än vanligt (snyft), men innehöll lyckligtvis lika intressant journalistik som tidigare år.
Det sköna med Goda nyheter är den alltid lyckade bredden. Visst har man redan läst en del, som DN-införda Maciej Zarembas Den polske rörmokaren och Elsa Hahnes Do you know what it's like to miss New Orleans, men eftersom texterna kommer från så vitt skilda håll som Lärarnas tidning, Café och Hälsingekuriren, så finns det en massa nytt att upptäcka.
Katia Wagner följer i Berny Pålssons fotspår en helg, kvinnan som blivit tonårsikon med självskärarbiografin Vingklippt ängel. Andreas Ekström frågar ut kändiskocksförfattaren Antony Bourdain i en galet rolig intervju, Ulf Roosvald undrar vad som egentligen hände med kollektivboendet Alternativbyn, Marie Branner skildrar familjen Rajakeros sista tid med cancersjuke tonåringen Sebbe. Och det bara fortsätter, boken innehåller totalt 22 spännande berättelser om Sverige idag.
Den här samlingen kan man inte sluta läsa. Känslorna pendlar från uppgivenhet till ilska, från glädje till sorg, och man tänker hela tiden "bara en till".
Det sköna med Goda nyheter är den alltid lyckade bredden. Visst har man redan läst en del, som DN-införda Maciej Zarembas Den polske rörmokaren och Elsa Hahnes Do you know what it's like to miss New Orleans, men eftersom texterna kommer från så vitt skilda håll som Lärarnas tidning, Café och Hälsingekuriren, så finns det en massa nytt att upptäcka.
Katia Wagner följer i Berny Pålssons fotspår en helg, kvinnan som blivit tonårsikon med självskärarbiografin Vingklippt ängel. Andreas Ekström frågar ut kändiskocksförfattaren Antony Bourdain i en galet rolig intervju, Ulf Roosvald undrar vad som egentligen hände med kollektivboendet Alternativbyn, Marie Branner skildrar familjen Rajakeros sista tid med cancersjuke tonåringen Sebbe. Och det bara fortsätter, boken innehåller totalt 22 spännande berättelser om Sverige idag.
Den här samlingen kan man inte sluta läsa. Känslorna pendlar från uppgivenhet till ilska, från glädje till sorg, och man tänker hela tiden "bara en till".
fredag, augusti 11, 2006
Kvinna i grönt av Arnaldur Indridason
I Reykjaviks utkanter hittar en pojke en ovanligt fin sten när han leker i en husgrund. Stenen visar sig vara ett revben från en människa, och polisutredningen kan börja!
Kvinna i grönt är en riktigt bra kriminalroman. Den blir aldrig sådär hjälp-det-är-så-spännande-att-jag-dör, utan vinner sina poänger på att vara psykologisk och intressant. Som läsare lär man snabbt känna såväl poliserna som sköter utredningen, som de människor som verkar ha koppling till mordet. Gillar man Karin Fossum och Karin Alvtegen så kommer man att älska Indridason.
Indridason är den första författare som belönats med Glasnyckeln två gånger - först (2002) för Glasbruket, sen (2003) för den här!
Det kan nog vara väl värt att använda pristagarlistan som sin egen att-läsa-lista. Jag kan bocka av: Mankell, Fossum, Nesbø, Nesser, Indridason, Roslund & Hellström och Larsson (puh!), och instämma i att de alla ligger på nån slags allmän kriminalromanstopplista. Några av författarna verkar inte finnas översatta, kan man läsa deckare på norska?
Prio ett för mig är i alla fall Peter Høegs Fröken Smillas känsla för snö, det är minst sagt på tiden!
Kvinna i grönt är en riktigt bra kriminalroman. Den blir aldrig sådär hjälp-det-är-så-spännande-att-jag-dör, utan vinner sina poänger på att vara psykologisk och intressant. Som läsare lär man snabbt känna såväl poliserna som sköter utredningen, som de människor som verkar ha koppling till mordet. Gillar man Karin Fossum och Karin Alvtegen så kommer man att älska Indridason.
Indridason är den första författare som belönats med Glasnyckeln två gånger - först (2002) för Glasbruket, sen (2003) för den här!
Det kan nog vara väl värt att använda pristagarlistan som sin egen att-läsa-lista. Jag kan bocka av: Mankell, Fossum, Nesbø, Nesser, Indridason, Roslund & Hellström och Larsson (puh!), och instämma i att de alla ligger på nån slags allmän kriminalromanstopplista. Några av författarna verkar inte finnas översatta, kan man läsa deckare på norska?
Prio ett för mig är i alla fall Peter Høegs Fröken Smillas känsla för snö, det är minst sagt på tiden!
onsdag, augusti 09, 2006
Den ryske vännen av Kajsa Ingemarsson
Jag har läst och gillat Kajsa Ingemarssons tre tidigare romaner, vardagsroliga och lagomgripande historier, skrivna för att kunna läsas både i tunnelbanan och på soffan. Detta, plus det faktum att Den ryske vännen är något så spännande som en spionberättelse, skriven av en kvinna som har jobbat på Säpo, gjorde att mina förväntningar kanske var lite väl höga.
Den här "spionthrillern" var i mesigaste laget för mig. Problem 1: Den blev aldrig särskilt spännande. Problem 2: Jag brydde mig inte ett jota om hur det gick för huvudpersonerna. Med ljummet intresse läste jag ändå vidare, väntandes på Den fantastiska vändningen, men den kom visst aldrig.
Den största behållningen med boken var helt oväntat miljöerna: ett regnigt Moskva, en hemlig brevlåda under ett fönsterbleck, en förbjuden mötesplats vid ett träd på Djurgården.
Så: halvdant, trivialt, lättläst. Det funkar, men inte mer.
Den här "spionthrillern" var i mesigaste laget för mig. Problem 1: Den blev aldrig särskilt spännande. Problem 2: Jag brydde mig inte ett jota om hur det gick för huvudpersonerna. Med ljummet intresse läste jag ändå vidare, väntandes på Den fantastiska vändningen, men den kom visst aldrig.
Den största behållningen med boken var helt oväntat miljöerna: ett regnigt Moskva, en hemlig brevlåda under ett fönsterbleck, en förbjuden mötesplats vid ett träd på Djurgården.
Så: halvdant, trivialt, lättläst. Det funkar, men inte mer.
The State of the Union av Douglas Kennedy
Japp, min (1,2,3...) fjärde bok av Douglas Kennedy är till ända, och jag är inte det minsta besviken!
Han är en av mina favoritupptäckter på senaste tiden, jag älskar hur han skriver om människoöden och politiska skeenden på ett spännande och lättläst sidvändarsätt. Hans böcker är helt enkelt väldigt light-intellektuella, lite som Paul Austers senare, men med mer tyngd.
State of the Union handlar om Hannah, som växer upp i ett politiskt radikalt konstnärshem. Föräldrarnas förväntningar på henne är höga, och hennes revolt blir naturligtvis att inte uppfylla dem genom att välja familjebildning framför intellektuella utmaningar.
Hon blir läkarhustru i en småstad i 1970-talets Maine (älskade Stephen King-land), småbarnsmamma och bibliotekarieassistent, och gör sitt bästa för att passa in i det stillsamma men ack så kontrollerande småstadslivet. Hon åkte aldrig till Paris, hon vågade aldrig följa sina drömmar ... och hon börjar så smått ifrågasätta sina val och sitt nya liv.
Plötsligt kommer någon på besök, någon som kanske är svaret på hennes drömmar? Det resulterar i en kort kärleksaffär med konsekvenser som Hannah aldrig kommer att kunna fly. Hon bestämmer sig för att sona sitt brott genom att i resten av sitt liv vara den perfekta hustrun och mamman. Livet puttrar på för Hannah och hennes familj, tills historien slutligen hinner i kapp henne...
Kennedy skriver som vanligt om människors potentiella liv som aldrig hände, om svåra val och omöjliga konsekvenser, allt med USA:s politiska miljö under 1960-talet och framåt som fond. Det är välskrivet, ständigt spännande och stundvis fascinerande.
Hittills olästa av Mr Kennedy: The Job och The Dead Heart. I november kommer en ny roman, The Temptation, och sen så har ju mannen skrivit tre reseskildringar också, undrar hur de är?
PS. Nu ser jag att Petra också har läst och tyckt till om den här boken, och hon är långt ifrån lika positiv som jag. Man skulle till och med kunna säga att hon sågar den. Vi tycker alltså lika diametralt olika som den här som om Ett alldeles särskilt förhållande, fast där var det jag som halvgäspade och hon som diggade. Intressant!
Han är en av mina favoritupptäckter på senaste tiden, jag älskar hur han skriver om människoöden och politiska skeenden på ett spännande och lättläst sidvändarsätt. Hans böcker är helt enkelt väldigt light-intellektuella, lite som Paul Austers senare, men med mer tyngd.
State of the Union handlar om Hannah, som växer upp i ett politiskt radikalt konstnärshem. Föräldrarnas förväntningar på henne är höga, och hennes revolt blir naturligtvis att inte uppfylla dem genom att välja familjebildning framför intellektuella utmaningar.
Hon blir läkarhustru i en småstad i 1970-talets Maine (älskade Stephen King-land), småbarnsmamma och bibliotekarieassistent, och gör sitt bästa för att passa in i det stillsamma men ack så kontrollerande småstadslivet. Hon åkte aldrig till Paris, hon vågade aldrig följa sina drömmar ... och hon börjar så smått ifrågasätta sina val och sitt nya liv.
Plötsligt kommer någon på besök, någon som kanske är svaret på hennes drömmar? Det resulterar i en kort kärleksaffär med konsekvenser som Hannah aldrig kommer att kunna fly. Hon bestämmer sig för att sona sitt brott genom att i resten av sitt liv vara den perfekta hustrun och mamman. Livet puttrar på för Hannah och hennes familj, tills historien slutligen hinner i kapp henne...
Kennedy skriver som vanligt om människors potentiella liv som aldrig hände, om svåra val och omöjliga konsekvenser, allt med USA:s politiska miljö under 1960-talet och framåt som fond. Det är välskrivet, ständigt spännande och stundvis fascinerande.
Hittills olästa av Mr Kennedy: The Job och The Dead Heart. I november kommer en ny roman, The Temptation, och sen så har ju mannen skrivit tre reseskildringar också, undrar hur de är?
PS. Nu ser jag att Petra också har läst och tyckt till om den här boken, och hon är långt ifrån lika positiv som jag. Man skulle till och med kunna säga att hon sågar den. Vi tycker alltså lika diametralt olika som den här som om Ett alldeles särskilt förhållande, fast där var det jag som halvgäspade och hon som diggade. Intressant!
måndag, augusti 07, 2006
10 bokfrågor
Fick 10 knepiga bokfrågor från Petra/En annan sida...
1) En bok som förändrade ditt liv?
Oj, jag önskar nästan att det fanns en sån bok, med tanke på hur mycket jag har letat. Alkemisten och Tisdagarna med Morrie och sånt som folk pratar vitt och brett om har hittills bara gjort mig besviken (vilken platthet!). Självklart finns det en och annan bok och karaktär som jag tänker på ibland, men ingen som i sin ensamhet har lyckats påverka mitt liv i nån riktning.
2) En bok du läst mer än en gång?
Donna Tartts Den hemliga historien! Läste den första gången i gymnasiet, en enorm läsupplevelse, jag minns hur trollbunden jag var. Och sen dess har jag nog läst om den fler än 5, färre än 10 gånger. Ibland på svenska, andra gånger på engelska. Det är ganska exakt ett år sen den förra läsningen, och jag känner på mig att det börjar bli dags igen...
3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?
En tjock jävla klassiker som jag aldrig kommit mig för att läsa annars. Säg, Brott och Straff? Eller Gombrowiczs Dagboken del 1-3, den ska ju vara sjukt bra.
4) En bok som fick dig att skratta?
Erland Loes Naiv.Super är alltid lika fin och tokrolig. Annars så funkar chick lit-knarket typ Marian Keyes, Jane Moore och Anna Maxted alltid bra.
5) En bok som fick dig att gråta?
Ro utan åror av Ulla-Carin Lindquist, stark bok om att möta döden och samtidigt leva det liv man har kvar.
6) En bok du önskar hade skrivits?
Jag skulle vilja läsa boken som Jenny skriver i LWord, den verkar suggestiv, intellektuell och lagom pretto.
7) En bok som inte borde skrivits?
Det finns väl ett gäng böcker som jag är rätt så trött på, typ dubbeluppföljare som Den vita massajen återvänder. Hitta på nåt nytt!
8) En bok du just nu läser?
Ghostwritten av David Mitchell, riktigt bra!
9) En bok du tänkt läsa?
Den stängda boken av Jette A. Kaarsböl. Den sägs vara omöjlig att släppa, vi får se.
10) Skicka vidare till fem andra bloggare:
Catandblog, Oinspirerad, Den döda zonen, Popjunkien och Onekligen. Och om nån annan är sugen så är det ju bara att köra. Blogglösa kan som vanligt gå loss i kommentarerna!
1) En bok som förändrade ditt liv?
Oj, jag önskar nästan att det fanns en sån bok, med tanke på hur mycket jag har letat. Alkemisten och Tisdagarna med Morrie och sånt som folk pratar vitt och brett om har hittills bara gjort mig besviken (vilken platthet!). Självklart finns det en och annan bok och karaktär som jag tänker på ibland, men ingen som i sin ensamhet har lyckats påverka mitt liv i nån riktning.
2) En bok du läst mer än en gång?
Donna Tartts Den hemliga historien! Läste den första gången i gymnasiet, en enorm läsupplevelse, jag minns hur trollbunden jag var. Och sen dess har jag nog läst om den fler än 5, färre än 10 gånger. Ibland på svenska, andra gånger på engelska. Det är ganska exakt ett år sen den förra läsningen, och jag känner på mig att det börjar bli dags igen...
3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?
En tjock jävla klassiker som jag aldrig kommit mig för att läsa annars. Säg, Brott och Straff? Eller Gombrowiczs Dagboken del 1-3, den ska ju vara sjukt bra.
4) En bok som fick dig att skratta?
Erland Loes Naiv.Super är alltid lika fin och tokrolig. Annars så funkar chick lit-knarket typ Marian Keyes, Jane Moore och Anna Maxted alltid bra.
5) En bok som fick dig att gråta?
Ro utan åror av Ulla-Carin Lindquist, stark bok om att möta döden och samtidigt leva det liv man har kvar.
6) En bok du önskar hade skrivits?
Jag skulle vilja läsa boken som Jenny skriver i LWord, den verkar suggestiv, intellektuell och lagom pretto.
7) En bok som inte borde skrivits?
Det finns väl ett gäng böcker som jag är rätt så trött på, typ dubbeluppföljare som Den vita massajen återvänder. Hitta på nåt nytt!
8) En bok du just nu läser?
Ghostwritten av David Mitchell, riktigt bra!
9) En bok du tänkt läsa?
Den stängda boken av Jette A. Kaarsböl. Den sägs vara omöjlig att släppa, vi får se.
10) Skicka vidare till fem andra bloggare:
Catandblog, Oinspirerad, Den döda zonen, Popjunkien och Onekligen. Och om nån annan är sugen så är det ju bara att köra. Blogglösa kan som vanligt gå loss i kommentarerna!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
