Vykort från solen

Jag är på ett varmt ställe, lovar att återkomma med fina bokrapporter när jag har acklimatiserat mig. Har hittills haft slumpmässigt ung-man-funderar-på-hur-brudar-egentligen-funkar-tema med Så värt och Vi som aldrig sa hora. Nu: rosé!

Lyckans hjul

Smygläser Kajsa Ingemarssons kommande och halvvägs tänker jag att den är precis så där varm och vardaglig som jag förväntat mig. Roligt är att hon har skrivit in Små citroner gula i en av villaområdets mer pliktskyldiga bokhyllor. En underbar liten cameo, samtidigt en sån karaktärsspeglande detalj i berättelsen. Snyggt!

Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson

Trean är utläst och en epok går i graven och jag känner mig tom. Millenniumtrilogin* är något av det bästa jag någonsin läst i deckarväg, och nu är den slut. Min första tanke: när kan jag börja läsa om? Inte riktigt än är jag rädd, men nästa sommar borde nog funka.

Luftslottet som sprängdes tar vid minuten efter att Flickan som lekte med elden slutar, så vi är snabbt tillbaka med Lisbeth och Mikael och kaoset efter Gosseberga.

Lisbeth överlever mirakulöst sin avrättning och medan hon återhämtar sig på sjukhus i väntan på rättegång, korridorgranne med fadern/yrkesmördaren/ex-spionen Zalachenko, börjar Mikael forska i hennes förflutna. Och det är han inte ensam om. Olika konstellationer träffas i hemlighet för att reda ut vad som går att mörka i historien om Zalachenko, och vilka inblandade i spionhistorien som kan behöva tystas.

Larsson gör alltså ett lekfullt genrebyte och skriver plötsligt spionthriller, samtidigt som han binder samman en hel del trådar från tidigare böcker. Första halvan är nog så intressant läsning, men det är faktiskt först i andra halvan som pulsen stiger och jag missar busshållplatser och nattsömn av den. Men vad tusan, när sista sidan (704!) väl är läst så förlåter jag så lätt den lite långsamma starten, det blev ju så förbannat bra till slut!

* Millenium var ju tänkt att bli något stort, en serie, en romansvit. Nu blev det inte så, men på Stieglarsson.se kan man läsa delar av mailkonversationen mellan Larsson och Norstedts Eva Gedin. Där kan man hitta fragment av hans övergripande plan om serien, stilväxlingarna och persongalleriet. Och kanske kanske kanske kommer det någon gång en spökfärdigskriven fyra, ni vet den där i datorn.

Blött och blåsigt, det känns som berättelsen om mitt liv

Debutbaren igår hade varit superlyckad om den hade varit a) inomhus eller b) en solig kväll. Nu blev det nån slags tapperhetstest under tälttak och fleecefiltar, med sjukt dåligt fokus på vem som sa vad på den lilla scenen i regnet.

Maria Sveland var i vilket fall briljant, nådde ut med radiorösten och stenhårda liknelser om jämställdhet. Kvällens största behållning! Min favorit nummer två var Isobel Hadley-Kamptz, och jag frågade mig ännu en gång varför jag inte redan köpt och läst Jag går bara ut en stund. Den verkar ju så fantastiskt mycket och bra.

Och Ronnie Sandahl, ja... När han läste högt läste han om Cheap Monday-jeans och desperata nätter och en tjej som var ett slott av lögner. Jag gillade det på nåt snett sätt. Ett slott av lögner alltså. Oh well, många och fina debutanter var det!

Debutbar

Ni missar väl inte Debutbaren på onsdag? Kulturhusets tak, klockan 19, fri entré och 12 fina debutanter: Isobel Hadley-Kamptz, Maria Sveland, Ronnie Sandahl, Jessica Kolterjahn, Jonas Karlsson, Martin Jonols, Nina Wähä, Anders Nyqvist, Camilla Wittmoss, Daniel Möllberg, Sofia Rapp Johansson och Staffan Malmberg. Och ex-debutanten Daniel Sjölin förstås.

Fjärilen från Tibet av CJ Håkansson

Det här är den äckligaste skiten jag läst sen American Psycho. Eller förresten, jag tar tillbaka, jag trodde att American Psycho var så långt man kunde gå, men den är ingenting i jämförelse. Fjärilen från Tibet är sida upp och sida ner av lemlästningar, tarmar, fåglar, mörker och primalskräck - och jag älskar det.

Ibland måste jag ta pauser för att inte kräkas, men jag slår tappert upp boken igen och fortsätter att sluka beskrivningarna av kroppar som växelvis stympas och imploderar, människor som jagar och jagas, grannar som muteras, brandmän som sprutar eld och döda rådjur och bebisar som placeras i mystiska formationer. Om det finns ett helvete, är det så här det ser ut?

Sinnessjukt skickligt berättat, galet tempo och fina samtidsscener, allt i ett. Ibland tänker jag på John Ajvide Lindqvist, ibland på Stephen King, men mest av allt på filmer jag aldrig fixat att se. Och hela tiden känner jag en söt lukt av äpplen. Den får mig att må illa. Jag kommer nog aldrig att kunna se på äpplen på samma sätt igen.

En bok blir till

Natur & Kultur bloggar här om lanseringen av Karin Alvtegens nya. Hur välja omslag, vart releasefesta, vad skicka ut för lustig presspresent? Intressant läsning för branschnörden. Det är även Atlasbloggen, som just nu off topic-rapporterar från älsklingsstaden Berlin. Det skadar ju inte heller.

Fler bloggböcker

Det är inte bara Killing Zoe som blir bok i sommar, Nicotext ger ut totalt fem bloggböcker:

Roligt sagt i mataffären
Blocket gone mad
Modebloggarnas moder
Agnes upptäcker världen

och, så klart,
Den stora storstadssingelbrudsskildringen

Fjärilar och luftslott

Parallelläser Fjärilen från Tibet och Luftslottet som sprängdes nu. Vaknar varje morgon på bussen spyfärdig av alla lemlästningar, somnar varje kväll till invecklade konspirationer. Det är två av de bästa på länge.