80 romaner för dig som har bråttom av Henrik Lange

Så många böcker, så lite tid - känns det igen? Här är lösningen på vårt vanligaste i-landsproblem, vad som egentligen är grejen med alla de här böckerna som alla säger sig ha läst.

Henrik Lange ger oss finfina kortversioner av åttio kända verk, från Dvärgen och Gökboet till Gösta Berglings saga och Berättelsen om Pi. Varje titel presenteras i en fyrarutors seriestrip (exempel: Sagan om ringen här).

Roligt, välgjort och bra, absolut. Om vi egentligen läser för att snabbt komma till slutet är en helt annan fråga.

Doris och jag

Alltid överraskar de på nåt sätt, lirarna i Akademien. Nu genom att välja en 1. kvinnlig, 2. brittisk, 3. folkläst pristagare. Underbart!

På ett helt och hållet ytligt plan tyckte jag att det var väldigt roligt med en författare som jag har läst och gillat, och som därför fortfarande har en plats i min trånga bokhylla. Jag sprang på Vanan att älska på en loppis nånstans, en snygg gammal Forum-pocket från 1971 med svartvitt porträtt och silverbokstäver, och tänkte att Lessing, henne skulle man ju läsa. Det gjorde jag, och ett gäng skarpa noveller om kärlek senare förstod jag hur hon förtjänat sin plats i vår kvinnliga litteraturkanon. Men aldrig hade jag väl kunnat drömma om att det här skulle hända.

Doris Lessing tilldelas Nobelpriset i litteratur eftersom hon är den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning. Splittrad civilisation, just det! Det är 2007 och har precis börjat regna, Akademien har gjort ett feministiskt ställningstagande och nu jävlar kör vi!

Kafka och priserna

På torsdag klockan 13.00 är det dags igen! Idag berättade en kollega om ett litteraturprisutdelande kafkasällskap som tydligen mer eller mindre samlar på framtida nobelpristagare. Våren 2004 gav de Jelinek Kafka-priset, 2005 Pinter. Trendbrott 2006 med Murakami (!), vilket ju dessvärre inte inspirerade Horace och grabbarna, men kanske ... i år? Eller så är det i stället 2007 års Kafka-pristagare som blir hetast i bokhandelshyllorna om några dagar. Han heter Yves Bonnefoy och är en fransk poet (och jag tänker inte ens låtsas att jag vet vem han är).

En hjärtformad ask av Joe Hill

En hjärtformad ask har liksom alla rätt redan från början - den heter det den gör (om än ännu finare på engelska), den har en gammal sur rockstjärna med skägg som huvudperson (som kallar sina gotbrudar deras hemdelstater, nu är han med Georgia), och snabbt som tusan dyker en loppig kostym med tillhörande vålnad in i handlingen.

Och med vålnaden kommer döden, för den tycks driva Jude (skägget) allt närmare att knivmörda Georgia (gotbruden) och skjuta skallen av sig själv. Snart finner sig Jude och Georgia på en svettig road trip med liemannens spök-pickup i hasorna... Skräckigt, mörkt och alldeles alldeles underbart! (Och ja, en liten varning för mardrömmar är på sin plats.)

PS. Tjuvläs här. Och notera att hundarna heter Angus och Bon. Det är inte den enda musikreferensen här, älska bok om vålnader med rockmusik!