Doris och jag

Alltid överraskar de på nåt sätt, lirarna i Akademien. Nu genom att välja en 1. kvinnlig, 2. brittisk, 3. folkläst pristagare. Underbart!

På ett helt och hållet ytligt plan tyckte jag att det var väldigt roligt med en författare som jag har läst och gillat, och som därför fortfarande har en plats i min trånga bokhylla. Jag sprang på Vanan att älska på en loppis nånstans, en snygg gammal Forum-pocket från 1971 med svartvitt porträtt och silverbokstäver, och tänkte att Lessing, henne skulle man ju läsa. Det gjorde jag, och ett gäng skarpa noveller om kärlek senare förstod jag hur hon förtjänat sin plats i vår kvinnliga litteraturkanon. Men aldrig hade jag väl kunnat drömma om att det här skulle hända.

Doris Lessing tilldelas Nobelpriset i litteratur eftersom hon är den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning. Splittrad civilisation, just det! Det är 2007 och har precis börjat regna, Akademien har gjort ett feministiskt ställningstagande och nu jävlar kör vi!