Hey Princess av Mats Jonsson

Kanske den bästa Popsicle-låten. Definitivt en av de roligaste och bästa skildringarna av allt det här med popmusik och kärlek under det sena 90-talet.

Det är Hannas och Hyndans och Tre backar, och kriget Blur-Oasis, och självklart ton av alkohol och svettig osäkerhet. Om jag blev nostalgisk redan när jag läste Hey Princess för några år sen, är det ingenting mot hur jag nu genast suckar och minns den gamla goda tiden. Ni vet, när Pet Sounds var en trång skivaffär (om än den vikigaste) och inget mer, när förhandssex förhandsex (ehum, tack Lisa) och kassettkopior var det enda sättet att få tag i outkommen/slutsåld musik, när rökmolnen låg tunga över bardiskarna och livet var lite enklare. Ehum, eller hur det nu egentligen var?

I alla fall, tillbaka till boken, jag skrattade så jag dog, samt var tvungen att terrorisera min omgivning, så vad kan jag säga mer än: köp den! Finns i en fin liten pocket, förhoppningsvis i en fin liten boklåda nära dig.

PS. Och för den oinvigde: det rör sig alltså om en serieroman.
PS 2. Och för den intresserade: mer om Mats Jonsson hittar ni här.

Låt den rätte komma in

Kommer att bli så bra!

Filter

Alltså, om Offside-människor möter Tidningen Sex-människor och gör tidskrift ihop, finns det några som helst gränser för hur bra det kan bli? Jag tror inte det. Nummer 1 av Filter kommer 18 mars, och det går att provprenumerera (3 nr, 99 pix) här.

Vårens böcker

Den är här nu! Älskade branschannonskatalogen med 428 sidor nya böcker. Tjock som en telefonkatalog, eller varför inte en Livraison. Vårens böcker kanske luktar lite mindre trycksvärta, men oh the joy!

Tänk att Johan Kinde (of Lustans Lakejer) romandebuterar i mars. Och att Mig äger ingen kommer i pocket i maj (alltså i realiteten redan i april, lika med inom uthärdlig tid). Och Ladies i februari (= januari)! Blädder, blädder, och än en gång insikten - så många böcker, så lite tid...

Jag har kommit för att hämta dig

Mycket transparent tema i min läsning nu: Tindalos, Jag går bara ut en stund, Patient, No tears for queers... Är det evighetsmörkret som gör mig sån här?

Tindalos

John Ajvide Lindqvists följetong i DN, ibland så otäck att jag inte vågar läsa den direkt på morgonen, när för mjuk och oförstörd i sinnet liksom.