You're The Grapes of Wrath!
by John Steinbeck
You're mired in a deep depression that encompasses you and everyone you know. You're trying to get out of the depression, but your idea of help is, in itself, pretty sad. While some are convinced that this all has a deeper meaning, you're really just dull and tedious. And utterly obsessed with dust. You really need to focus on something other than dust. Your best moments center around turtles.
söndag, maj 13, 2007
Jag ÄR Vredens druvor
Hahaha, jag gör ett vilken-bok-är-du-test som jag hittar hos Daniel, och det här, kära vänner är jag: En sur jävel som snöat in på damm och sköldpaddor.
Jag vill ha Allt
Jag är galet nyfiken på Martina Lowdens Allt och tycker visserligen att förstautgåvan är superfin med guld och grejer, MEN jag vill ha den i pocket! I mitten av mars utlovades en pocketutgåva inom en månad, jag citerar SvB:
Pocketen trycks i Sverige och planeras komma ut samtidigt som den inbundna upplagan anländer med båt från Kina. Om sisådär fyra veckor alltså.
Argh, det är ju jättelänge sen! (Ok, några veckor...) Jag var inne på Pocketshop och efterlyste den igår, men fina Götgatanbutiken hade inga nyheter. På Modernistas sida står det såhär (underbar formulering med hamnarna, tycker ni inte?), dessvärre odaterat:
Den andra upplagan av Allt har börjat ankomma svenska hamnar. Den kommer i omgångar.
Ropen skalla, pocket åt alla! Nuuu.
Pocketen trycks i Sverige och planeras komma ut samtidigt som den inbundna upplagan anländer med båt från Kina. Om sisådär fyra veckor alltså.
Argh, det är ju jättelänge sen! (Ok, några veckor...) Jag var inne på Pocketshop och efterlyste den igår, men fina Götgatanbutiken hade inga nyheter. På Modernistas sida står det såhär (underbar formulering med hamnarna, tycker ni inte?), dessvärre odaterat:
Den andra upplagan av Allt har börjat ankomma svenska hamnar. Den kommer i omgångar.
Ropen skalla, pocket åt alla! Nuuu.
Stjärnfabriken av Clare Naylor och Mimi Hare
Längesen: Jag läser om Stjärnfabriken i en broschyr från Pocketförlaget och tänker: kul, en Djävulen bär Prada! Några veckor sen: Jag läser baksidestexten och tänker: mysigt med en ny Djävulen bär Prada!
Efter 20 sidor: vafan, är den inte lite väl lik Djävulen bär Prada?
Efter 100 sidor: vad hände? Jag är fast i den här nya Djävulen bär Prada!
Stjärnfabriken utspelas i Hollywood och handlar om en smart brud från den politiska scenen som naturligtvis råkar hamna som assistent i filmbranschen av en slump. Nej, hon är inte särskilt driven och ja, hon är väldigt osäker på sig själv och sina talanger. Ni känner typen, en klassisk chick lit-hjältinna med goda förutsättningar för en inre och yttre resa.
Naylor och Hares roman är snabb och rolig och trygg i sin genre, men jag kommer aldrig ifrån det faktum att jag redan läst den där andra, vad var det nu den hette, nåt med djävulen? Först blir ofta bäst.
tisdag, maj 08, 2007
Bokbyte
Åh, vilken grej!Bokutrensning, bokpåfyllning och galet trevligt sällskap. Tack för igår alla fina bloggare och boknördar!
tisdag, maj 01, 2007
Bitterfittan av Maria Sveland
Sara är på god väg att bli en 30-årig bitterfitta, så hon bestämmer sig för att ta en paus från det vardagsliv som gjort henne gammal i förtid. Hon drar på charter en vecka, inte för att dricka drinkar och flirta med engelsmän, utan helt enkelt för att hon inte kommer på något annat sätt att kunna umgås med sig själv på. Hennes enda sällskap under veckan blir Erica Jong, i form av Rädd att flyga, frigörelseklassikern om det knapplösa knullet ni vet. Sara konstaterar dock snabbt att hennes våtaste dröm inte handlar om nåt skuldfritt ligg, den handlar om en jämställd relation med mannen hon älskar och fadern till hennes barn. Och en god natts sömn.
Maria Sveland gör det här sååå bra, hon skriver en galet engagerande roman om en kvinnas liv, samtidigt som hon väver in fakta om samhällsstrukturer och jämställdhetsbrist så elegant att man inte ens märker det förrän efteråt.
Varför blir kvinnor bittra och män bekväma? Varför behandlar sjukvården blivande mammor och blivande pappor olika? Varför passar kvinnor upp på sina män som de vore bebisar? Varför accepterar männen det? Varför varför varför?
Bitterfittan är en arg jävla roman om livet i "världens mest jämställda land", så oroa er inte för att bli ledsna eller uppgivna av den, det blir man inte, man blir f-ö-r-b-a-n-n-a-d. Och det behövs.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
