Jag kände för att drunkna i ett Kennedy-stim efter att ha läst och älskat Den gåtfulle fotografen, så jag kastade mig raskt över den andra svenska pocketen av honom, Ett alldeles särskilt förhållande (A Special Relationship). Och den visade sig vara ... nåt helt annat.
Två fria själar och vilda utrikeskorrar möts, blir kära, och alltför snart med barn. De lämnar det galna livet som de känt det, och flyttar till ett idylliskt villaområde utanför London. Han är engelsman, hon amerikanska, och de får naturligtvis sin beskärda del av kulturkrockar. Dessutom blir graviditeten svår för henne, medan han sakta men säkert glider bort mot arbete och romanprojekt.
Det här bådar såklart inte gott, och snart ska en av huvudpersonernas värld rasa samman. Ingenting kommer att vara som det har verkat, och allting kommer att ifrågasättas. Spännande!
Ett alldeles särskilt förhållande är inte alls lika hypad som Den gåtfulle fotografen och Den andra kvinnan, och det är lätt att förstå varför så är fallet. Dels för att den inte är lika medryckande och fascinerande skriven som Fotografen, dels för att den är så inihelvete "kvinnlig". Det är värkar hit och förlossningspsykoser dit, och det blir helt enkelt för mycket. Bokens kärna, själva vändningen, dränks i alla dessa känslor kring en komplicerad graviditet. (En intressant historia i sig, men aningen felflaggad här.)
Men trots dessa svagheter är Ett alldeles särskilt förhållande en bra och helt klart läsvärd roman, som passar perfekt som sommarläsning där nånstans mellan Hornby och Houellebeqc.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar