Dannyboy & kärleken av Daniel Åberg

En förvirrad ung man i frack rusar genom Uppsala och kastar sig på Stockholmspendeln. Samtidigt, i Stockholm, hinkar en ung kvinna i sig alla värktabletter hon har, som ett första steg i projektet Att ta sitt liv.

När skarpnäckståget rullar in vid Medborgarplatsens perrong är det hon som försöker hoppa framför det, och han som drar in henne på perrongen igen. En främling räddar en annan främlings liv, och efter det tillbringar de ett intensivt dygn ihop på Söders krogar och gator. De super hejdlöst samtidigt som de lirkar fram varandras livshistorier och hemligheter, och på vägen hinner de med allt från att hänga på Guldapan till att stjäla Alexander Bards plånbok och simma från Patricia.

Dannyboy & kärleken är en superfin historia om kärlek, studentstadsminnen och det där med att äntligen bli vuxen nångång. Den har ett galet driv (kan till och med läsas på bussen omringad av dagisflock), och är faktiskt helt omöjlig att släppa.

Visst är generationsroman ett uttjatat ord, men den här underbara romanen sammanfattar helt enkelt min (och många andras) väg från småstadsuppväxt till storstadsliv, via vilda studentår på popklubbar och en och annan insikt om kärleken och livet. Klockrent!

PS. Daniel Åberg bloggar om arbetet med roman #2, som kanske kommer att få den underbara titeln Vi har redan sagt hej då.