Trean är utläst och en epok går i graven och jag känner mig tom. Millenniumtrilogin* är något av det bästa jag någonsin läst i deckarväg, och nu är den slut. Min första tanke: när kan jag börja läsa om? Inte riktigt än är jag rädd, men nästa sommar borde nog funka.Luftslottet som sprängdes tar vid minuten efter att Flickan som lekte med elden slutar, så vi är snabbt tillbaka med Lisbeth och Mikael och kaoset efter Gosseberga.
Lisbeth överlever mirakulöst sin avrättning och medan hon återhämtar sig på sjukhus i väntan på rättegång, korridorgranne med fadern/yrkesmördaren/ex-spionen Zalachenko, börjar Mikael forska i hennes förflutna. Och det är han inte ensam om. Olika konstellationer träffas i hemlighet för att reda ut vad som går att mörka i historien om Zalachenko, och vilka inblandade i spionhistorien som kan behöva tystas.
Larsson gör alltså ett lekfullt genrebyte och skriver plötsligt spionthriller, samtidigt som han binder samman en hel del trådar från tidigare böcker. Första halvan är nog så intressant läsning, men det är faktiskt först i andra halvan som pulsen stiger och jag missar busshållplatser och nattsömn av den. Men vad tusan, när sista sidan (704!) väl är läst så förlåter jag så lätt den lite långsamma starten, det blev ju så förbannat bra till slut!
* Millenium var ju tänkt att bli något stort, en serie, en romansvit. Nu blev det inte så, men på Stieglarsson.se kan man läsa delar av mailkonversationen mellan Larsson och Norstedts Eva Gedin. Där kan man hitta fragment av hans övergripande plan om serien, stilväxlingarna och persongalleriet. Och kanske kanske kanske kommer det någon gång en spökfärdigskriven fyra, ni vet den där i datorn.
Hjälp, jag vågar inte läsa dessa böcker eftersom ALLA tycker de är bra. Det var samma sak med Da Vinci-koden och den har jag fortfarande inte läst. Ska jag våga ändå?
SvaraRaderaGör't! Jag lovar, det är värt. Du kommer att förvånas över svenska folkets goda smak!
SvaraRaderaJag var ju inte direkt imponerad men nu tänker jag så där att ahhh, vore rätt nice ändå att börja om med del ett snart... (Vore jag typen som läste om, vill säga.)
SvaraRaderaCaroline - smittad av allmän besatthet? Jag är rätt snål med omläsningar, men drabbas av separationsångest när favvoböcker tar slut. Och ännu mer när författaren i fråga gått ur tiden. (Säger man så?)
SvaraRaderaHittade din blogg via Onekligen. Jag har också just drabbats av stora sorge-chocken - det känns som om ingenting riktigt duger efter att just ha läst ut Luftslottet ... hur ska jag få tillbakla läslusten efter detta? Är det någon som har ett tips?
SvaraRadera