Det kan nog vara så att Lou tänker alldeles för mycket. Och att hon alltid har gjort det. Hon tänker så mycket på vad hon säger och inte säger att hon avskyr fikor och helst av allt dricker öl när det ska umgås. Samtidigt känner hon sig lite trängd av ölkulturen i Malmö där hon bor, det blir alldeles för mycket ölhäng och alldeles för lite reptid. Lou lackar ur och låter rastlösheten leda henne - hon säger upp sig från Posten, packar ihop sina prylar och åker och hämtar bästisen Julia på folkhögskolan. De drar till Berlin!
Lou och Julia tar Berlin med allt vad det innebär - kvinnohus, folkkök, aktivister och pundare - och sen hittar de båda den där kärleken också. Om de vågar, vill säga. Så fint, så fantastiskt, så naket, så jävla bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar