Otroligt men sant av John Searles

Det kom visst en pocketdeckare och kapade min uppmärksamhet från Mannen. Men vad kan man göra när det dimper ner en cobensk liten sak från himlen? Sträckläsning är ju ett måste.

Den här fina historien handlar om Philip, den misslyckade sonen som efter en mystisk storstadsolycka ligger hemma på bäddsoffan hos sin övergivna, hetsätande och japp, rätt bittra, mamma. En mörk natt ringer Melissa, som är - håll i er nu - Philips döda brors (förra?) flickvän och berättar att hon är gravid. Med den döde brodern. Som dog för snart fem år sen. Ah, snacka om att det är upplagt för mörka familjehemligheter och skandalösa avslöjanden! Tycker du om Coben så gillar du helt klart Searles.

PS. Stå över den hemska titeln. Det går inte att skylla på att den blev lost in translation heller, originaltiteln är Strange But True.

Bokens dag

Tusan också, det är ju världsbokdagen idag! Hittills har jag inte gjort mycket för att fira älsklingen, förutom att arbeta i dess tjänst förstås. Ska nog tillbringa de sista självande timmarna med att plocka lite i bokhyllan, och läsa såklart. Håller på med Curtis Sittenfelds andra (svåra?) bok, The Man of my Dreams. Cheesy titel, lovande historia, men jag känner mig inte lika svårt besatt som jag var av den förra. Än.

Kawaii och Tokyo Superstars

Såg den söta/läskiga SVT-dokumentären om japansk pojkpop och idolhysteri nu i eftermiddags. Sockersöta pojkar som dansar och sjunger i galna kostymer, vuxna kvinnor som köar i timmar och dansar koreograferat med ljuspinnar på konserterna, och mest av allt en massindustri av prylar, foton, skivor i olika utgåvor, tidningar, konserter och musikaler. Och allt är så sött, så kawaii. Om du som jag inte kan låta bli att tokfascineras av den här surrealistiska blandningen av rådjursögda idoler, solfjädrar, popmusik och åtrå - spana in boken!

Fler bloggar som blir böcker

Koola telefonsexsäljarbloggen PhonePhucker ges ut av Hydra Förlag.

Tingsnotariens första år finns att köpa på papper hos Apple Hill.

Roliga Konsumbloggen plockades (såklart!) upp av Nicotext

Sabina Verdestrands briljanta blogg Saker min sambo och jag tyckte olika om kommer ut på Norstedts.

Och många fler kommer de att bli, till exempel hintar även Karolina Lassbo om en eventuell utgivning. Det ska bli intressant att se hur man gör bra bok av en blogg som mest består av "roliga bilder", reklamlänkar till underklädesbutiker och filmer från YouTube. Den som lever får se. Själv hoppas jag ju på det här.

Babbeldrottningen av Meg Cabot

Meg Cabot är mest känd för ungdomsböckerna om Mia, den helt vanliga amerikanska tjejen som plötsligt visar sig vara en europeisk prinsessa. Låter En prinsessas dagbok bekant? Nu debuterar hon som vuxenboksförfattare med sockersöta Babbeldrottningen. (En titel som ju nästan är i sliskigaste laget.)

Babbeldrottningen herself, huvudpersonen Lizzie, är en naiv amerikanska som flugit över Atlanten för att spendera sommaren med sitt livs stora kärlek. De har visserligen bara träffats en gång, för tre månader sen, men hon vet såklart att han är den rätte. Väl framme i hans famn visar det sig snart att den ljuve engelsmannen har skarvat friskt om det allra mesta, så Lizzie gör något så galet okaraktäristiskt som att halvdumpa honom och dra till Frankrike på vinst och förlust. Där, i ett slott nånstans, finns nämligen bästa vännen Shari, hennes kille Chaz och kanske en och annan potentiell prins...

Det här är en überromantisk och hysteriskt rolig historia om en tjej som saknar det där filtret mellan vad man tänker och vad man säger. En riktigt lättsmält och supergullig chick lit för dig som gillar Plum Sykes, Jane Green och de andra. Som sagt, den är sockersöt!

R.I.P. Kurt

Sorgligt nog går ännu en gigant vidare till den där andra sidan. Kurt Vonnegut, mästaren av skruvade romaner, är död. Bäst gillade jag Cat's Cradle, som jag läste i världens bästa Berlin en gång, sämst Slakthus 5, som jag, trots att jag fick den i present (eller, oh hemska tanke, "lånade"?) av p, aldrig lyckades ta mig igenom.

Jag citerar Larsmo som citerar Vonnegut:

Det här är inte slutet, förstår ni, sade han, det finns inget slut, inte ens Domens dag är det.

Fint, aight?

Brottsplats Pocketshop

Påskharen är död, skjuten på Pocketshop. (Det hade dock inte skadat med uppföljning på hemsidan, eller hur?)

Mer lekstuga i bokhandeln - jag älskar't!

Folket har talat

Petra länkar till nya nördiga boklistor, och jag blir såklart helt till mig.

Den svenska listan är en rörande realistisk blandning av Hjalmar Söderberg, Jonas Gardell, Astrid Lindgren, Maria Gripe och Jan Guillou. Där får jag 42 lästa av 100. Det funkar, jag kan nog hinna med de resterande nån gång.

Den engelska listan är egentligen två listor - The board's list (den fina) och The reader's list (den folkliga).

Från den fina listan har jag läst ynkliga 14 titlar! Aj! Och då har jag räknat med James Joyces Ulysses som jag faktiskt inte i ortodox mening har läst från pärm till pärm, men å andra sidan, vem har det?

Den folkliga listan då? 21 lästa, tack Stephen King för det. Men vad är grejen med Ayn Rands dominans? Upplys en okunnig...