Allt är bara bra, tack av Moa Herngren

Livet händer liksom aldrig för Lea i Sverige, så hon åker till Paris för att leva bohemiskt konstnärsliv och träffa den stora kärleken. Saker som bara händer i Paris, ni vet. I början går det visserligen rätt segt med både det ena och det andra, men en dag så står han bara där. Han som öppnar alla dörrar till hemliga fester och ett liv som på film, och han som ser henne som den intressanta person hon liksom alltid varit, bara i smyg.

Michel dricker visserligen en del, men det gör ju alla i Paris. Och pengar är det dåligt med och lånen rätt många, men han är ju snart klar med den där utställningen, och då blir det annat. Han ÄR en fantastisk konstnärssjäl och deras kärlek ÄR den största, så är det bara. Så måste det vara.

Saker och ting leder till att Lea och Michel lämnar det ljuva livet i Paris för en vardag i Kristineberg. Och det är här titeln, Allt är bara bra, tack, kommer in som en klockren sammanfattning av det nya livet. När man har plågat omgivningen med stora ord om sin kärlekslycka, så kan man väl inte bara hoppa av den hur som helst, eller?

Allt är bara bra, tack är en stundvis rolig, stundvis fruktansvärd skildring av en relation som inte riktigt är vad den borde. Och trots att man som läsare får ligga år före Lea i insikten om vad som håller på att hända (hon blundar ju rätt hårt om man säger så), så är det här en riktig bladvändare. Jag trodde den var chick lit, men den visade sig vara mer av en samtida relationsroman. Och en läsvärd sådan!