Ord under huden

Dagens upptäckt - den tatuerade novellen! Shelley Jackson har skrivit en novell på 2095 ord som hon publicerar på ... hud. Levande hud. Som tillhör 2095 människor. De 2095 volontärerna (plus Shelley då) är de enda som får tillgång till novellen i sin helhet, naturligtvis genom att läsa den från varandras kroppar. Vi andra får nöja oss med enstaka ord. Tusan vad vackra de är, helt frikopplade från sina sammanhang.

Nån som känner nån som bär ett av orden? (Eller är ett av orden...) Det ska finnas några i Sverige enligt Shelleys skin map. Ett i Örebro till exempel.

Och åh, hela projektet är så poetiskt och pretto och manifest, läs bara:

From this time on, participants will be known as "words". They are not understood as carriers or agents of the words they bear, but as their embodiments. As a result, injuries to the printed text, such as dermabrasion, laser surgery, tattoo cover work or the loss of body parts, will not be considered to alter the work. Only the death of words effaces them from the text. As words die the story will change; when the last word dies the story will also have died. The author will make every effort to attend the funerals of her words.

Ett ord, ett ord, ett kungarike för ett ord!

Bokkollo

Världens bästa bokhoror arrar bokkollo i höst, en helg i skärgården med massa tid för lyxläsning. Jag tänker - ute: vinande vindar och stormande hav, inne: tusen böcker och ett gäng fina medläsare.

På vinst och förlust av David Nicholls

Småstadstönten Brian tror att livet ska börja på riktigt när han börjar på universitet (känns det igen?). Nu ska han äntligen bli en sån smart arty snubbe som diskuterar konstiga saker hela nätterna och landar intellektuell brud efter brud.

Tyvärr är han ju fortfarande samma gamla komplexfyllda kille med en tendens att bli alldeles för full och säga sinnessjuka saker till fel personer, bara i en ny, svårare miljö än förut. Och inte blir det bättre av att han ljuger (såklart!) om sina intressen i sin studentrumsansökan, och därför tvingas bo med två dryga överklassiga sportkillar som hatar honom.

Alltså, det är rätt stora doser pinsamhetshumor i den här boken (neeej, gå inte dit, neeej, säg inte det, neeej, gör inte det!), men det balanseras av en varm och rätt snyftig parallellhistoria om Brians familj och uppväxt.

Och som den berömda pricken över i:et utspelar sig På vinst och förlust på 80-talet, mot en fond av Kate Bush, hårgelé och hängslen, så visst, jag älskart. Nämnde jag att Nicholls är en av manusförfattarna till uuunderbara Kalla fötter?

Halvvägs genom Skriptoriet

Förra veckan: jag köper Resor i skriptoriet på Pocket Shop Pendeln, och säger besviket men vad tunn den är, den kommer ju inte att räcka längre än till Uppsala. Bästa tjejen i kassan säger den räcker länge, du kommer att vilja läsa den långsamt. Bah, läsa en Auster långsamt? Men jo, jag smuttar fortfarande på den. Den är lite för mycket för att bara sluka på en kväll, för mycket meta, för många gamla romankaraktärer som dyker upp och säger hej. Jag puttrar på, tiosidorsvis. Ser inte fram emot att den tar slut.

Blocket av Karin Wahlberg

Och jag som skulle debutläsa Åsa Larsson (efter en väns stora lovord), men det blev visst en Karin Wahlberg i stället. Vanans makt kanske, jag gillar hennes tidigare böcker starkt. Hon skriver kriminalromaner, ni vet om ett brott, psykologiska och rätt sorgliga (människoöden!).

Nu läser jag nästan ut Blocket på en dag, häri problemet: jag konstaterar att jag har 20 sidor kvar, lägger bort boken och släcker lampan. Vad saknas? Den går ut så hårt, med brutal misshandel, mystiskt försvinnande, intressanta karaktärer och misstänkta samband mellan brotten. Underbart!

Jag nostalgiknarkar gatorna och biblioteken i Lund, och fastnar snabbt i historien. Men slutkapitlen gör mig besviken, det är liksom för lågmält och uttonande när jag vill ha pukor och trumpeter. Samtidigt vet jag med mig att jag har högt ställda krav på den här damen, hon är ju en av favoriterna och Ett fruset liv var suverän. Så: det här är bra spänning, så länge man inte har lika uppskruvade förväntningar som jag.

Semesterläsning så här långt...

Kajsa Ingemarsson Lyckans hjul
Ronnie Sandahl Vi som aldrig sa hora
Martin Jern Så värt
Maj Sjöwall & Per Wahlöö Mannen på balkongen
Lucía Extebarría Kärlek, nyfikenhet, prozac och tvivel
Linn Ullman Innan du somnar
David Levithan Ibland bara måste man
Jeanette Winterson Det finns annan frukt än apelsiner
Dave Eggers How we are hungry

På inköpslistan:
Paul Auster Resor i skriptoriet
Ett stycke Åsa Larsson-deckare
Och kanske Alex James Bit of a Blur

Vi som aldrig sa hora av Ronnie Sandahl

Alltså, jag har tänkt och tänkt på det här. På hur lätthånad titel den har, hur typiskt det är att kompisen V aldrig får chansen att läsa den eftersom alla hans tjejkompisar (mig inklusive) kidnappar den (läs parallell), på hur mycket jag tycker om den trots att jag egentligen inte vill.

Här problemet: jag vill avsky den här boken, jag vill tycka att den är gubbig och har en skev kvinnobild, läs: ser kvinnan som Kvinnan. Men ändå så gillar jag den. Jag stör ihjäl mig på Hannes idealiserande av ljuva Wilma - som i verkligheten bara är en förvirrad two-timing bitch - samtidigt känner jag igen mig alltför väl i hans sjuka lilla hjärna. Kärlek = blunda för svagheterna, eller hur?

Sandahl må ha velat skriva en bok om modern förvirrad manlighet, men resultatet blev likväl en historia om modern mänsklig förvirring. Vad gör man av sig själv i en värld där ingenting är på riktigt? Jag måste kapitulera - jag älskar det här! (När blir det film?)

La dolce vita

Min säng här är av underbar kvadratisk utformning som möjliggör sovande i alla riktningar. Somnar i ett hav av böcker, tidningar, kartor, pennor, anteckningsböcker och allmänt junk. Vaknar till frukosten varje morgon, går barfota ut i trädgården och häller upp starkt kaffe med varm mjölk. När jag kommer tillbaka till rummet har städerskan (hur nånsin kunna relatera naturligt till detta?) lagt alla nattens artefakter i prydlig hög på bordet och bäddat sängen militäriskt stramt. Jag äter ord hela dagarna, på tre språk. Rätt ofta spottar jag ut dem och tittar lite extra på dem igen. Det är sånt som hinns med här. Trevlig sommar alla finingar, jag är tillbaka igen innan ni hinner blinka!