I Reykjaviks utkanter hittar en pojke en ovanligt fin sten när han leker i en husgrund. Stenen visar sig vara ett revben från en människa, och polisutredningen kan börja!
Kvinna i grönt är en riktigt bra kriminalroman. Den blir aldrig sådär hjälp-det-är-så-spännande-att-jag-dör, utan vinner sina poänger på att vara psykologisk och intressant. Som läsare lär man snabbt känna såväl poliserna som sköter utredningen, som de människor som verkar ha koppling till mordet. Gillar man Karin Fossum och Karin Alvtegen så kommer man att älska Indridason.
Indridason är den första författare som belönats med Glasnyckeln två gånger - först (2002) för Glasbruket, sen (2003) för den här!
Det kan nog vara väl värt att använda pristagarlistan som sin egen att-läsa-lista. Jag kan bocka av: Mankell, Fossum, Nesbø, Nesser, Indridason, Roslund & Hellström och Larsson (puh!), och instämma i att de alla ligger på nån slags allmän kriminalromanstopplista. Några av författarna verkar inte finnas översatta, kan man läsa deckare på norska?
Prio ett för mig är i alla fall Peter Høegs Fröken Smillas känsla för snö, det är minst sagt på tiden!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
fröken smillas känsla för snö är en bok som jag bara inte kunde läsa ut. den började bra och så, men fan... det gick bara inte; och jag kan inte ens förklara varför
SvaraRadera