Mats, junk och gubbar

Åh, en långsam morgon och jag tänkte egentligen skriva nåt om motton i böcker, alltså de där kryptiska citaten innan romanen börjar, som tydligen ska förklara allt och inget. Men jag behöver nog tanka mer kaffe innan dess.

Jag skriver om Mats Hård i stället. Jag älskar honom. Synd bara att han inte finns. Hans skapare/alter ego/medförfattare Olle Svalander verkar dock vara i högsta grad verklig. Han bloggar och spökskriver grejer och har världens roligaste biografi på sin hemsida ("1986: Lyssnar på The Smiths"). OCH han har skrivit en ny bok, den heter Junk och ska handla om det här:

Efter femton år i rocksvängen har Åke Berg spelat på varenda scen i landet. Nu längtar han efter nytändning. Med sin gamle vän John Paul, en b-kändis och före detta rockstjärna, reser han norrut för att spela i en Elvis Presleyföreställning.

Rebecka har nyligen sparkat ut sin man och undrar om det var så bra. Åkes eget äktenskap består mest av sms och lappar på kylskåpsdörren och Åke känner att Rebecka kan värma hans kalla hjärta.

Men varför är inte Rebecka som kvinnorna i Åkes låtar? Och vad är det som hänt med John Paul? I ett vintermörkt land i utkanten av täckningsområdet, med mobiltelefonen i ena handen och gitarren i andra, försöker Åke rädda sin vän och sitt hjärta från undergång.

Junk är en roman om skuldfyllt sex, dåliga droger och jävligt bra rock n´ roll. Men också om kärlek, vänskap, Elvis och ensamma hjärtan. En bok för både henne och honom, fast kanske på olika sätt.

Det talar till min inre gubbe! Han som dricker whiskey och är sur och inte byter strumpor och tycker att Lundell var bättre förr. Han som just nu sitter i en manchesterfåtölj och funderar på att sätta på en kanna till. Han som ÄR Vredens druvor. Jag gillar honom och han gillar Junk.